rosvall

10.55 - fredag...sms från tobbe: "Hört vad som hänt?"

10.56 - samma stund...sms från louise: "Hej! Har du hört att andreja ligger på sjukhus i lund efter en bilkrasch igår? Ja o julia är på väg dit nu..Läget är nog väldigt kritiskt..."

reaktion: ringer till tobbe...

"Hörde vad som hänt, ska du med in?"

Trots att jag inser vad en bilkrasch kan innebära, tar jag situationen med respektfullt mod...och tar tid på mig och äter, duschar och ringer min chef för att säga att jag eventuellt kommer komma lite sent till mötet..

Strax innan jag ger mig av mot lund får jag ytterligare ett sms från louise:

"Hon ligger på intensiven. Åk hisshall a upp till våning 6. O sen får ni fråga efter andreja. Går inte o besöka henne mellan 12-2. Hjärnan e död men hjärtat slår"

Jag stannar upp och läser sista raden en gång till, ringer min mor för att få ett grepp om vad detta betyder...

Sätter hastighetsrekord mellan Sjöbo och Lund för att sedan anlända och se en del klasskompisar vänta....

...kramar, tårar och mycket kärlek förekom....vad som sedan hände på sjukhuset vill jag inte skriva om, det är alldeles för privat...

Andreja, du var en underbar person som alltid var glad och positiv. Höll alltid god ton i klassrummet och bjöd på många genanta kommentarer och jag kommer föralltid att älska dej som klasskompis, vän och person..

Ja vill tacka och berömma den uppslutning vänner och klasskompisar som stötta andrejas familj på sjukhuset, och som också stöttade varandra hela kvällen....ni är underbara!

Den odödlige Freddie Mercury, sångare i Queen skrev en underbar låt när han visste att han var döende..

                      "One by one, only the good die young"

Och så fruktansvärt rätt han hade....

Vi tackar dej för allt du gav oss andreja, och förevigt förvarar vi dej i våra hjärtan...

bye...